Nu äntligen kommer den efterlängtade förlossningsberättelsen :)

Ni vet ju redan att vi fick åka in flera dagar i rad men att det avstannade och vi fick åka hem, så jag skriver bara om när det drog igång på riktigt :)

Onsdagen 19 september, vi va hos barnmorskan på dagen och gnällde över att allt kändes pest och pina och bara gå runt och vänta.. Hon sa att det inte fanns nåt hon kunde göra men att hon trodde det skulle dra igång snart.

Vi gick hem och åt, sen bestämde vi oss för att ge den så kallade färdknäppen en sista chans, trots att vi inte riktigt hade lust eller ork, men vad gör man inte när man deperat vill ha ut sin bebis? :) Efter det gick William över till Peter en timme och jag kollade xfactor, när han kom hem hade jag då bara lite molvärk i ryggen, typ mensvärk. Det va samma som jag haft de andra gångerna vi åkt in så jag la inte så mycket tankar på det. 

Det gick ganska fort tills det tilltog i smärta och jag bad William massera och lägga på en värmedyna (också samma som de andra gångerna). Då va klockan 21 och vi låg i sängen redo att sova, jag fick lite värkar men det va även de som tidigare så vi trodde att det skulle avta.. William somnade men min smärta blev bara värre hela tiden, jag väckte inte William eftersom jag trodde det va falsklarm, så jag gick upp och vankade runder fram och tillbaka i lägenheten.. Gick in i en varm dusch men ingenting hjälpte och det började göra rejält ont och värkarna kom tätt. Klockan 23 stod jag inte ut längre och väckte William o sa åt honom att ringa förlossningen.

Han va lite skeptisk först och undrade om det verkligen va allvar, men märkte på mig att det va skillnad från de andra gångerna. Han ringde och förklarade läget och vi åkte till Östra en 3dje gång.

Barnmorskan Caroline kopplade mig till en ctg kurva och lämnade rummet, hon kom tillbaka väldigt snabbt och frågade hur jag mådde egentligen eftersom att hon såg på kurvan att värkarna var täta och kraftiga. Jag sa att det gjorde ont och då ville hon göra en undersökning för att se hur läget va, ifall jag kunde få lustgas.

Det enda jag tänkte va hoppas att det har hänt nåt! Jag visste ju att jag va 3cm öppen sen sist, jag hoppades på allt i världen att jag skulle öppnat mig iaf 4cm så vi inte skulle bli hemskickade igen..

Men Caroline sa så glatt "oj, du är öppen 7cm, vill du ha lustgas?" :) Då var klockan ca 00:30. Jag tog tacksamt emot lustgasen och den va riktigt grym! :) William lånade den emellanåt med och det va knappt så jag fick tillbaks den, haha :) Jag gick runt med ett gåbord som jag lutade mig på samtidigt som jag gick runt med lustgasen. Värkarna blev kraftigare hela tiden och till slut ville jag bara ligga i sängen och då hade jag så ont så jag va i min egna bubbla, jag och lustgasen :) Jag hörde William och Caroline prata med mig men jag kunde inte svara. Va i en annan värld.

Efter några timmar hade det inte hänt så mycket mer än att jag haft kraftiga värkar och livmodern började bli trött.. Så hon tog hål på hinnorna så vattnet gick och jag fick även värkstimulerande dropp. William har även berättat att jag fick kvaddlar som smärtstillande, det kommer jag inte ens ihåg men han sa att det verkade hjälpa lite iaf :)

Jag har ingen aning om klockslag och så men efter några timmar fick jag EDA (ryggbedövning), det kommer jag inte heller ihåg när jag fick, bara att det va heeeelt underbart! Värken släppte och jag kunde kommunicera och dricka igen :) Men istället började jag känna ett enormt tryck neråt vid varje värk, det kändes som att jag va hård i magen och verkligen höll på o bajsa på mig, haha!

Då hade klockan passerat 07 och vi fick en ny barnmorska som hette Alexandra :) Hon sa åt mig att gå in på toa och kissa eftersom att blåsan kan hindra bebisen från att komma ut. Jag gick in på toa och då kände jag mig så bajsnödig så jag satt där och tryckte, då frågade hon mig hur det gick, jag sa "jag måste bajsa!!". Då skrek hon "Nej nej nej du måste inte bajsa! Du får INTE trycka på! Det är bebisen som trycker! Kom ut nu!!".

Så jag gick ut och la mig i sängen och hon gjorde en ny undersökning och sa "ja det är inte konstigt att du känner ett tryck för bebisen är nästan ute! Du är 10 cm öppen och jag känner bebisens huvud så snart är det dags att krysta"

Enligt min förlossningsjournal började krystvärkarna 09:30, det va nåt av det värsta jag vart med om! Det gjorde så ont så jag ville bara ge upp flera gånger, jag tog i men inget hände kändes det som.. Jag trodde inte att jag hade nån ork kvar men alla puschade mig och till slut sa hon "nu är huvudet ute, du kan känna på det". Jag kände huvudet och fick då en enorm styrka! Hon sa då också att det bara va en enda krystning kvar, sen kommer bebisen. Då tryckte jag allt jag kunde och ut kom lilla Alicia och skrek till direkt :) <3 

20/9-12 kl 10:06 kom hon, 50 cm lång och vägde 3880 gram <3

William hade alla känslorna överallt, han skrattade och grät, pussade mig, tog massa kort och klippe navelsträngen :) Hon kom till mitt bröst och bara låg där <3 Kärleken och lyckan går inte att beskriva!

Sen fick vi vår grattisfika, vi skickade sms till de närmaste och la ut en bild på facebook :) Jag va heelt slut, hade ju vart vaken över ett dygn och fött barn i 12 timmar. Jag va så svag så jag höll på o svimma, kunde inte gå till toan själv, så jag fick åka rullstol med lillan i famnen upp till BB avdelning 310. När vi kommit upp där va klockan ca 13 och vi alla tre somnade och sov till 18. Våra mobiler var helt överbombade med sms, samtal och fb aviseringar, vi orkade verkligen inte svara på allt men vi läste alla fina ord från alla :)

På fredagen hade vi lite besök på bb, första va av Williams pappa Roger, sen Jennifer, Peter och Linda och Anna :) <3 

Lördag morgon läkarundersöktes Alicia och allt såg fint ut så vi fick åka hem :) 

Nu tror jag att jag fått med det mesta :) Kramar från oss!