Förlossningberättelse
1Nu har jag äntligen tid och ork att skriva den efterfrågade förlossningsberättelsen :)
Fredag 4/4
Från att inte ha haft några känningar alls började jag få ganska ont i ländryggen kl 16, tänkte inte så mycket på det utan mer att det bara kan vara så mot slutet.. Kl 16:30 kom svärmor med man hit på lite fika, när vi satt i soffan och åt glass hade jag börjat få värkar som också gjorde ganska ont. Dum som jag är tänkte jag bara "det är nog bara förvärkar, jag säger ingenting så det blir nån uppståndelse".
Vid 18:30 gick vi ner till lekplatsen och då hade jag väldigt ont emellanåt och sa då det till William som direkt blev uppspelt och sa "Åh! Då kommer hon nog ikväll!"
Jag vågade inte tro att det kanske va så eftersom vi fick åka hem från förlossningen 2 gånger med Alicia.
Lite efter 19 skulle våra gäster åka vidare mot öarna så vi sa hejdå, William åkte för att köpa fredagsmys.
Jag och Alicia gick hem och då hade jag väldigt ont i både rygg och mage, gjorde det som förlossningen alltid säger att man ska göra "ta 2 alvedon och ett varmt bad". Slängde i både mig och Alicia i badet och fortsatte tänka "det är nog bara förvärkar". Dumbom. :)
Wille kom hem och vi kollade lite på Lets dance, jag hade lite svårt att koncentrera mig. William gick in och la Alicia vid 20:30 och va där inne typ till 21:30, svårlagd tjej.
När han va där inne började jag klocka värkarna som kom tätt och gjorde ont. Min bm sa att som omföderska ska man åka in när man har 5-6 min mellan värkarna. Jag hade typ 2-3 min emellan. Ändå tvekade jag på om vi verkligen skulle ringa hit min syster som skulle passa Alicia och åka in.
Ringde förlossningen som sa "ta 2 alvedon"
"det har jag gjort och det hjälpte inte.."
"ta ett varmt bad"
"det har jag gjort och det hjälpte inte.."
" okej, då tycker jag att du ska ringa din barnvakt och sen åka in, ring om 30 min igen så ser vi vart ni ska åka"
Vid 00 åkte William och hämtade Vickan. Jag ringde tillbaka till förlossningen som sa att det va fullt på Mölndal så vi va tvungna att åka till Östra, det va ändå dit vi ville :)
När Wille hade åkt blev det glesare mellan värkarna (4 min), och sen när dom kom va värkarna borta...
"Jäkla skit tänkte jag! Det va bara förvärkar.. Nu har det stannat av, samma som med Alicia.. Men vi har redan hämtat Vickan så vi kan vi lika gärna åka in och kolla läget, så får vi väl åka hem igen isåfall".
Så jag sa till Vickan "Räkna med att vi kommer hem om en stund igen"
I bilen på väg till Östra hade jag inte en enda värk, vi parkerade precis utanför ingången och jag sa till Wille "Vi kommer få åka hem så du behöver inte ta med bb-väskan"
När vi kom in sa barnmorskan "Detta är det sista rummet vi har!"
Herregud, tur vi åkte in i tid och fick det sista rummet i hela Göteborg!
"Du verkar inte så smärtpåverkad nu?"
Pinsamt.
"Nej precis, jag hade täta värkar hemma men de har stannat av..."
"Det kan vara så att när du är hemma och är avslappnad så kommer värkarna regelbundet, och så fort du börjar tänka på att skaffa barnvakt och åka in så blir värkarbetet stört. Vi sätter en ctg och så får ni mysa in er lite här så får vi se om de kommer tillbaka. Jag kommer in om 20-30 min."
Mycket riktigt så kom dom tillbaka ganska fort med 3 min mellanrum och de gjorde ondare hela tiden. Hon kom tillbaka efter 30 min och gjorde en undersökning.
"Du är öppen 6-7cm, bra jobbat! Vill du ha lustgas?"
Oj! Det va jag inte beredd på :) Valde att vänta lite med lustgasen eftersom jag kände att jag fortfarande kunde andas igenom värkarna. Fick värmekuddar som hjälpte litegrann.
Vid 03 fick vi en annan barnmorska från en annan avdelning för att dom hade så mycket att göra.
När hon kom hade jag väldigt ont och fick lustgas, 50/50 (lustgas/syre) som hjälpte bra..
Jag hade väldigt ont och bad henne ta hål på hinnorna så vattnet skulle gå, det gjorde dom med Alicia och då gick det fortare. "Javisst det kan jag göra" sa hon och började förbereda grejerna. Småpratade lite och frågade om jag haft en bra graviditet. "Ja, förutom GBS bakterien i urinet, varade jag"
"VA?! Har du det?! Det har ingen sagt! Herregud då måste du ha antibiotika nu! Vi får vänta med att ta hål på hinnorna.." Så gick hon och hämtade antibiotika. Fick dropp och det tog ca 20 min att få det, efter det tog hon hål på hinnorna och då hade jag rejält ont. Hon undersökte och sa att jag va öppen 8 cm.
Hon höjde lustgasen till 70/30 och så hade jag det ganska länge. Jag hade så sjukt ont att jag inte kunde prata utan bara andades i masken. Till slut kände jag att jag inte stod ut och frågade Wille "Är den verkligen på max?!" Han frågade barnmorskan som dubbelkollade och sa "ja det är den..... Eller vänta nu!! FÖRLÅT!! Nu har jag vart elak mot dig!" Då har hon vridit åt fel håll och sänkt ner till 30/70 istället!
Hon vred upp den och herregud vilken skillnad! Då va jag helt borta..
Hon bad mig ställa mig upp lite mot en gåstol för att bebisen skulle kunna rotera ner det sista med hjälp av tyngdkraften, då höll jag på att svimma så William fick fånga mig och sätta mig i stolen lite. Ställde mig mot gåstolen och stod inte där länge innan jag kände hur det tryckte på och jag ville krysta.
"Hon kommer nu!" Lyckades jag skrika.
Dom la mig snabbt i sängen och då va hon nästan ute, hon tryckte på larm knappen men ingen kom tillräckligt snabbt, så hon öppnade dörren och skrek "Kom till 7an nu!!" Helt bråttom!
Hade krystvärkar i 5 min, under den tiden hade jag tydligen vart helt borta och dragit i William och bara skrikit hans namn helt förtvivlat. Han beskriver mig som att jag va med i Paranomal activity och nån försökte dra iväg mig från honom, haha! Nej men han tyckte det va sjukt jobbigt att se mig ha så ont och han fick hålla sig från gråt och försöka vara stark för min skull <3 Han va ett grymt stöd även denna gång!
Hon kom ut på andra värken så det va skönt, men jag blödde väldigt mycket så det kom in läkare och sköterskor som tryckte hårt på magen och gav mig sprutor, det gjorde så sjukt ont!
Blödningen stannade av fort som tur var så jag kunde återhämta mig och titta på min lilla tjej :)
Så lördagen den 5/4 kl 05:48 föddes vår lilla Jolin
3620g och 50cm lång
Så himla lycklig över min fina familj <3
Fredag 4/4
Från att inte ha haft några känningar alls började jag få ganska ont i ländryggen kl 16, tänkte inte så mycket på det utan mer att det bara kan vara så mot slutet.. Kl 16:30 kom svärmor med man hit på lite fika, när vi satt i soffan och åt glass hade jag börjat få värkar som också gjorde ganska ont. Dum som jag är tänkte jag bara "det är nog bara förvärkar, jag säger ingenting så det blir nån uppståndelse".
Vid 18:30 gick vi ner till lekplatsen och då hade jag väldigt ont emellanåt och sa då det till William som direkt blev uppspelt och sa "Åh! Då kommer hon nog ikväll!"
Jag vågade inte tro att det kanske va så eftersom vi fick åka hem från förlossningen 2 gånger med Alicia.
Lite efter 19 skulle våra gäster åka vidare mot öarna så vi sa hejdå, William åkte för att köpa fredagsmys.
Jag och Alicia gick hem och då hade jag väldigt ont i både rygg och mage, gjorde det som förlossningen alltid säger att man ska göra "ta 2 alvedon och ett varmt bad". Slängde i både mig och Alicia i badet och fortsatte tänka "det är nog bara förvärkar". Dumbom. :)
Wille kom hem och vi kollade lite på Lets dance, jag hade lite svårt att koncentrera mig. William gick in och la Alicia vid 20:30 och va där inne typ till 21:30, svårlagd tjej.
När han va där inne började jag klocka värkarna som kom tätt och gjorde ont. Min bm sa att som omföderska ska man åka in när man har 5-6 min mellan värkarna. Jag hade typ 2-3 min emellan. Ändå tvekade jag på om vi verkligen skulle ringa hit min syster som skulle passa Alicia och åka in.
Ringde förlossningen som sa "ta 2 alvedon"
"det har jag gjort och det hjälpte inte.."
"ta ett varmt bad"
"det har jag gjort och det hjälpte inte.."
" okej, då tycker jag att du ska ringa din barnvakt och sen åka in, ring om 30 min igen så ser vi vart ni ska åka"
Vid 00 åkte William och hämtade Vickan. Jag ringde tillbaka till förlossningen som sa att det va fullt på Mölndal så vi va tvungna att åka till Östra, det va ändå dit vi ville :)
När Wille hade åkt blev det glesare mellan värkarna (4 min), och sen när dom kom va värkarna borta...
"Jäkla skit tänkte jag! Det va bara förvärkar.. Nu har det stannat av, samma som med Alicia.. Men vi har redan hämtat Vickan så vi kan vi lika gärna åka in och kolla läget, så får vi väl åka hem igen isåfall".
Så jag sa till Vickan "Räkna med att vi kommer hem om en stund igen"
I bilen på väg till Östra hade jag inte en enda värk, vi parkerade precis utanför ingången och jag sa till Wille "Vi kommer få åka hem så du behöver inte ta med bb-väskan"
När vi kom in sa barnmorskan "Detta är det sista rummet vi har!"
Herregud, tur vi åkte in i tid och fick det sista rummet i hela Göteborg!
"Du verkar inte så smärtpåverkad nu?"
Pinsamt.
"Nej precis, jag hade täta värkar hemma men de har stannat av..."
"Det kan vara så att när du är hemma och är avslappnad så kommer värkarna regelbundet, och så fort du börjar tänka på att skaffa barnvakt och åka in så blir värkarbetet stört. Vi sätter en ctg och så får ni mysa in er lite här så får vi se om de kommer tillbaka. Jag kommer in om 20-30 min."
Mycket riktigt så kom dom tillbaka ganska fort med 3 min mellanrum och de gjorde ondare hela tiden. Hon kom tillbaka efter 30 min och gjorde en undersökning.
"Du är öppen 6-7cm, bra jobbat! Vill du ha lustgas?"
Oj! Det va jag inte beredd på :) Valde att vänta lite med lustgasen eftersom jag kände att jag fortfarande kunde andas igenom värkarna. Fick värmekuddar som hjälpte litegrann.
Vid 03 fick vi en annan barnmorska från en annan avdelning för att dom hade så mycket att göra.
När hon kom hade jag väldigt ont och fick lustgas, 50/50 (lustgas/syre) som hjälpte bra..
Jag hade väldigt ont och bad henne ta hål på hinnorna så vattnet skulle gå, det gjorde dom med Alicia och då gick det fortare. "Javisst det kan jag göra" sa hon och började förbereda grejerna. Småpratade lite och frågade om jag haft en bra graviditet. "Ja, förutom GBS bakterien i urinet, varade jag"
"VA?! Har du det?! Det har ingen sagt! Herregud då måste du ha antibiotika nu! Vi får vänta med att ta hål på hinnorna.." Så gick hon och hämtade antibiotika. Fick dropp och det tog ca 20 min att få det, efter det tog hon hål på hinnorna och då hade jag rejält ont. Hon undersökte och sa att jag va öppen 8 cm.
Hon höjde lustgasen till 70/30 och så hade jag det ganska länge. Jag hade så sjukt ont att jag inte kunde prata utan bara andades i masken. Till slut kände jag att jag inte stod ut och frågade Wille "Är den verkligen på max?!" Han frågade barnmorskan som dubbelkollade och sa "ja det är den..... Eller vänta nu!! FÖRLÅT!! Nu har jag vart elak mot dig!" Då har hon vridit åt fel håll och sänkt ner till 30/70 istället!
Hon vred upp den och herregud vilken skillnad! Då va jag helt borta..
Hon bad mig ställa mig upp lite mot en gåstol för att bebisen skulle kunna rotera ner det sista med hjälp av tyngdkraften, då höll jag på att svimma så William fick fånga mig och sätta mig i stolen lite. Ställde mig mot gåstolen och stod inte där länge innan jag kände hur det tryckte på och jag ville krysta.
"Hon kommer nu!" Lyckades jag skrika.
Dom la mig snabbt i sängen och då va hon nästan ute, hon tryckte på larm knappen men ingen kom tillräckligt snabbt, så hon öppnade dörren och skrek "Kom till 7an nu!!" Helt bråttom!
Hade krystvärkar i 5 min, under den tiden hade jag tydligen vart helt borta och dragit i William och bara skrikit hans namn helt förtvivlat. Han beskriver mig som att jag va med i Paranomal activity och nån försökte dra iväg mig från honom, haha! Nej men han tyckte det va sjukt jobbigt att se mig ha så ont och han fick hålla sig från gråt och försöka vara stark för min skull <3 Han va ett grymt stöd även denna gång!
Hon kom ut på andra värken så det va skönt, men jag blödde väldigt mycket så det kom in läkare och sköterskor som tryckte hårt på magen och gav mig sprutor, det gjorde så sjukt ont!
Blödningen stannade av fort som tur var så jag kunde återhämta mig och titta på min lilla tjej :)
Så lördagen den 5/4 kl 05:48 föddes vår lilla Jolin
3620g och 50cm lång
Så himla lycklig över min fina familj <3
Åh vad mysigt det var att läsa allt du har skrivit, kändes som att det gav en trygghet mot min framtid när man själv kanske får barn. Så fin familj du har, kram :)