Hade en lugn och mysig morgon innan dagis och när jag frågade om hon ville gå dit blev hon jätteglad, klappade händerna och sprang till hallen.

När vi kom dit stod hennes favvis fröken i hallen och tog emot oss, Alicia vinkade hej och sprang sen in och lekte.

Skönt tänkte jag! Inget gråt..

Men så märkte hon väl att jag inte följde med och kom tillbakaspringandes gråtandes.. :( Jag tog upp henne och kramade henne, hon hade en naken docka i handen.

Så sa jag "nämen är dockan en nakenfis?" Så skrattade hon gott och pekade på rumpan och sa "bumpaaa"

Så sa fröken "ska vi gå och ta på dockan kläder?" Ja då hoppade hon över till henne igen, jag vinkade och gick mot dörren och då blev hon ledsen igen.. Jag kikade in genom rutan och då va dom påväg till rutchkanerummet.

Klart det känns i hjärtat men det gick ändå bättre idag, jag vet ju att hon har det bra och att det ledsna går över.

Efter 20 min ringde fröken mig och sa att allt gick jättebra, hon va ledsen nån sekund och sen va det bra, men hon håller sig gärna i närheten av fröken. 

Skönt! Jag kunde slappna av och vilade faktiskt nästan alla timmarna idag. Turbostädade det värsta, sen lyckades jag sova 1,5 timme innan jag hämtade Alicia :)

Hon sov när jag kom, hade ätit 3 portioner köttfärssås och det hade gått bra hela dagen. Hon vaknade när vi skulle gå hem och va på bra humör.

Åt mellis när vi kom hem och sen fick hon nåt utbrott när hon skulle slåss, kastade dockan och va bara arg.

Jag sa "mamma går till köket nu så kan du komma när du har lugnat dig"

Efter några minuter kom hon till köket go och glad och ville mysa. Härligt med ungar! ;) 

Sen åkte vi till maxi och handlade lite, efter det gick vi till lekplatsen och stora tjejen skulle klättra upp på rutchkanan själv och åka själv. När jag ville hålla i henne viftade hon bort mig och sa "nej!" Haha bestämd dam! Men det gick jättebra! Hon va så stolt som kunde själv :)

Sen kom pappan, vi åt middag och nu sover hon. Imorgon ska vi till bvc, spännande att se längd och vikt, va ju ett halvår sen vi va där. 

Nej nu tackar jag för mig! Kram