Blindtarmsinflammation
Åå va det va skönt att sova i sin egna säng!
0I onsdags va jag o Wille o fixade med bilarna o så, sen åkte vi till hans farmor o farfar o fikade. När vi skulle åka hem 18:30 fick jag världens magkramp på parkeringen som inte släppte, jag bara grät av smärta. Vi blev såklart oroliga att det va nåt fel med bebisen så vi åkte till gynakuten. Där träffade vi en kass läkare som gjorde vul o kollade bebisen o sa att allt va bra (visade oss inte), kollade äggstockarna om jag fått nån ny cysta men dom va bra, sen försökte han kolla blindtarmen men kunde inte. Så han sa att vi fick åka hem o sova o komma tillbaka kl 9 nästa morgon. Det va bara att göra så.. Men oron släppte för bebisen iaf :)
Det blev en dålig nattsömn men ont i magen, upp kl 8 o käka frukost, in till Sahlgrenska igen. Då fick jag ta massa blodprover och träffa en ny toppenläkare! Gjorde en noggrann gynundersökning o sa att hon antog att det va blindtarmen men ville ändå att en specialist skulle kolla. Hon kollade också bebisen o sa att allt såg bra ut och så sa hpn "jag antar att ni vill se", o det ville vi ju såklart :) Den gjorde inte så mycket, låg o chilla men vi såg hjärtat som slog :) Fick en bild med!
Fick sitta ner o invänta provsvaren som såg bra ut, gick upp på röntgen där vi fick träffa en ultraljudsläkare som skulle kolla blindtarmen. Han frågade samma sak om vi ville se bebisen och det får man ju aldrig nog av! :) Han va ung och sa att hans tjej oxå va gravid med deras första barn så han visste hur spännande det va, så han visade bebisen jättemycket i många olika vinklar! Vi såg ett öga, näsa ocg öra :D Vi fick höra hjärtslagen för första gången :) Och bebisen sparkade lite och gnuggade sig i ögat :) Så himla häftigt!! Han visade oss nog bebisen mer än vad han kollade blindtarmen, haha :) Han sa iallafall att blindtarmen va inflammerad men han kunde inte säga om jag behövde opereras eller inte.. Så vi gick tillbaka till gynakuten.
Då fick jag prata men läkaren igen som sa att en kirurg skulle komma ner o känna och ge besked om hur det blev. Kirurgen kom och han va också osäker för dom vill helst inte operera om man är gravid och heller inte bara släppa hem mig, så dom la in mig för observation. Fick dropp o låg där på rummet med sönderstuckna armar och droppet i handen.. :( William va me mig hela tiden <3 Vid 19:30 kom en ny läkare och sa att eftersom alla mina prover ser bra ut tyckte han inte att det fanns någon anledning för mig att stanna kvar, men att det va jätteviktigt att jag kommer tillbaka om det blir värre eller får feber o så. YAY! Vart fastande i 13 timmar så det enda jag ville va att äta o dricka!
Jag o William åkte till Max o käka, sen hem o somna i soffan :)
